“Det känns underbart när klockan ringer 6.10” – Marko Ulmanen som återhämtar sig från en svår hjärnskada värdesätter livet och arbete på ett nytt sätt
För två år sedan drabbades Marko Ulmanen av en hjärninfarkt och krossade sin skalle när han föll och slog i huvudet. Även om han fortfarande inte kommer ihåg veckorna efter sjukdomsattacken, har återhämtningen efter den svåra hjärnskadan framskridit bra. Nu gör Marko arbetsträning vid en partiaffär för restaurangbranschen och drömmer om en lång karriär. Arbetet har alltid varit viktigt för honom, men något i hans inställning till livet har förändrats permanent.
Marko Ulmanen kommer inte ihåg något av det där bastubesöket. Måndagen den 13 december 2021 var han i vanlig ordning på besök hos sin dåvarande flickvän Irina och på väg till det bekanta bostadsaktiebolagets bastutur efter en träningsrunda.
Det var ingen annan i bastun vid den tidpunkten har han fått höra senare. Även om han uppenbarligen var i bastun, har han inget minne av det.
Irina var förvånad över att dörrklockan ringde. När hon öppnade dörren låg Marko raklång och nycklarna var på andra sidan korridoren. Det rann blod från hans huvud och han var okontaktbar. Irina ringde nödnumret och fick anvisningar att återuppliva honom under tiden hon väntade och ha telefonlinjen öppen.
Ambulansen körde Marko till jouren vid Mejlans sjukhus. Där konstaterade man dock att läget var så allvarligt att han direkt flyttades till Tölö sjukhus intensivvårdsavdelning. Han hade fått frakturer på två ställen i bakhuvudet då han föll och slog huvudet i golvet.
Återhämtningen började med utflykter till fots
Julen kom och gick. Den har Marko inget minne av. Hans tre vuxna barn, syskon, föräldrar och flickvän besökte honom på sjukhuset, men han har inga minnesbilder.
Återhämtningen efter smällen framskred dock och efter en tre veckors period på intensivvårdsavdelningen fick Marko komma till Dals sjukhus i Helsingfors. Till följd av efterdyningarna av coronan fick inga besökare ännu komma till avdelningarna. Till all lycka arbetade Markos dotter på en annan avdelning på Dals sjukhus och hon fick tillstånd att besöka sin pappa.
En och en halv vecka av den första tiden på Dals sjukhus är ännu höljd i dunkel, men slutligen började tankarna så småningom fungera.
”Jag kommer ihåg de tre män som var i samma rum, vad som hade hänt dem och hur de såg ut. En av dem kunde inte prata”, minns Marko.
Snart kunde han äta själv sittandes på sängkanten och började gå korta sträckor i korridoren med hjälp av rollator. Då han fick lättare att gå, fick han tillstånd att röra sig på sjukhusområdets gårdsplan och så småningom utöka promenaderna till den närliggande terrängen. Promenaderna hjälpte honom bokstavligen framåt och sträckorna blev längre i den bekanta omgivningen.
Marko hade gärna velat besöka gymmet, men det lyckades inte vid Dals sjukhus. Däremot lade vårdaren träningsgummiband åt honom bredvid fönstret så han kunde träna. Efter en månad på Dals sjukhus kom en taxichaufför efter Marko från hans rum. Flytt till ett nytt ställe väntade.
”Jag var lite förvånad och frågade chauffören, vart vi är på väg och om det är lång väg dit. Chauffören konstaterade att det tar en minut, inte desto längre.”
Övningarna fortsatte och blev mera utmanande vid neurologiska rehabiliteringsavdelningen i Synapsia-huset. HUS krävande neurologiska rehabilitering det vill säga rehabiliteringen av patienter som drabbats av cirkulationsstörning i hjärnan eller hjärnskada är koncentrerad till byggnaden.
Där fanns också det efterlängtade gymmet och varannan dag stod ergoterapi eller talterapi på programmet: olika mönsteruppgifter, sammansatta ord, rörelser. Han hade också uppgifter som skulle utföras på fritiden.
Alla kök i mitt liv
Ursprungligen kommer Marko från Kouvola. Kymmenedalsdialekten hörs ännu i hans tal, även om han bott på olika håll i Finland och redan tiotals år i Helsingfors.
Motion och idrott har alltid legat Marko varmt om hjärtat. Som barn och ung tränade han utförsåkning på allvar och tävlade i slalom, storslalom och störtlopp. Han tränade och tävlade ännu under tiden i yrkesskolan, då han studerade på restaurangsidan. Då kockstudierna tog honom till Kuopio, började utförsåkningen hamna i skuggan av matlagningen.
Restaurangbranschen var Markos liv under decennier. Efter militären blev det köket i ett nyöppnat hotell i Kouvola. I staden hittade han också sin blivande fru.
Efter vistelse i Jyväskylä och Lahtis kom han till Åbo för att arbeta som kock och där gifte paret sig. Det var i mitten av nittiotalet då Markos arbete slutligen tog paret till Helsingfors, trots att de aldrig haft för avsikt att flytta hit.
Dåvarande Sokos Hotell Böle lyckades locka Marko till tjänsten som kökschef och alla tre barn föddes med två års mellanrum. Samtidigt inföll också byggandet av Hartwall Arena.
”Något sådant hade aldrig tidigare funnits i Finland. Alla konserter och evenemang. Till en början fick jag tjänsten som kökschef och ansvar för logerna. Jag hade tänkt stanna kanske två år vid arenan för att få en bra anteckning i min CV. Det slutade med att jag var kökschef där i mer än 20 år”, skrattar Marko.
Markos arbetshistoria inom restaurangbranschen har diskuterats mycket också på rehabiliteringsavdelningen. En särskilt viktig övning som etsat sig fast i minnet är då han fick komma med ergoterapeut Emilia till köket. På bordet fanns ett rutigt papper med ett nedskrivet recept på chokladmuffins.
”Jag började se mig om i skåpen för att hitta de tillbehör och ingredienser som behövdes och bakade muffinsen. De blev riktigt bra och jag fick även ta med mig av godsakerna till rummet.”
En annan gång bad vårdaren efter morgonmålet Marko klä på sig ytterkläderna, eftersom de skulle i väg till den närliggande mataffären. I affären fick Marko i uppgift att söka efter en viss sorts mjölk bland alla mjölkförpackningarna. Den fanns dock inte och därför blev uppgiften att välja en ersättande produkt. Marko klarade testet och fick med sig en lämplig mjölkförpackning.
”Det var en otroligt givande tid. Jag känner tacksamhet mot hela rehabiliteringsavdelningens personal allt från städarna till vårdarna och terapeuterna, neuropsykologerna och läkarna – helt underbara människor är de allihop. Jag glömmer aldrig hur de behandlade oss”, berömmer Marko.
Efter fem veckor av rehabilitering kunde Marko återvända hem. Då det var dags att åka hem, kände jag mig till först spänd i stället för att vara lättad.
”Jag hade inte alls varit ledsen över det som hänt medan jag var på Dals sjukhus och vid Synapsia. Jag fick mat regelbundet, blodtrycket mättes och allt fungerade. Nu stod jag inför en ny situation.”
Övningarna och besöken på neurologiska rehabiliteringsavdelningen fortsatte även efter utskrivningen, till en början varje vecka och så småningom mera sällan. Hemma levde Marko en normal vardag: lagade mat, tvättade kläder, handlade och gjorde de uppgifter han fått.
I augusti 2022 kom den dag han väntat på. Marko fick tillstånd att börja köra bil igen. Den första bilturen gick till dottern som bor nära.
Arbetsprövningen tog honom till andra sidan disken
Orsaken till infarkten förblir oklar. Marko var nykter när han gick i bastun och den aktiva mannen har inga kända underliggande sjukdomar. Han var bara 52 år vid tidpunkten.
Redan innan infarkten hade coronapandemin och den konkurs- och uppsägningsvåg som svept över branschen satt stopp för Markos restaurangarbete. Han hade precis slutfört sin företagarutbildning och låtit en passande affärsidé med mataffär- och måltidstjänster mogna, då ödet slog till.
Jag är lycklig och glad att jag är här och tar ingen stress för framtiden.
Nu har Marko återgått till branschen, men infallsvinkeln är en annan. Tack vare sina gamla kontakter fick han våren 2023 möjlighet till arbetsprövning vid partiaffären Kespro som betjänar restaurangbranschen och han har trivts ypperligt. Till en början kom man överens om en tre månaders arbetsprövning. Under sommaren var Marko ledig, men på hösten fortsatte arbetet.
”Jag ringde och avtalade möten med kökschefer och restaurangägare. Jag har varit på andra sidan bordet och därför vet jag hur det är. Genast från första dagen fick jag ett fantastiskt mottagande vid Kespro.”
Våren 2024 tillbringas på samma ställe, men arbetsprövningen har bytts ut mot arbetsträning. Marko hoppas på att bli rehabiliterad och återfå arbetsförmågan helt så att han ännu länge kan arbeta i branschen. Ambition och yrkesstolthet har femtioåringen precis som tidigare, men något har ändrat.
”I mitt tidigare liv arbetade jag långa dagar och det var stressigt. Nu lever jag livet en vecka åt gången. Det känns underbart då klockan ringer 6.10 på arbetsmorgnarna. Jag är lycklig och glad att jag är här och tar ingen stress för framtiden.”
Även om Marko numera bor själv, upplever han att han till och med är mera social än innan sjukdomen. Sjukdomen och återhämtningen har fört med sig nya viktiga människor i hans liv och betonat närvarons betydelse. Personer som genomgått samma sak, vet vad Marko talar om.
”Jag hoppas också på ett långt arbetsliv med närvaro. Vissa vill arbeta på distans, inte jag. Det är underbart att ha att göra med människor och närvaron är också till nytta på fältet.”
Motionen finns kvar i Markos liv. Den utgör dock inget måste, utan Marko går till gymmet och på promenad då han känner för det. Att han lever i nuet syns också på stugan ute på ön.
”Jag har alltid arbetat hårt även där, men förra sommaren var den första utan stress. Jag såg på havet, lyssnade på fågelsång och för första gången njöt jag av det.”
Rehabilitering efter en hjärnskada grundar sig på hjärnans anpassningsförmåga – det är möjligt att återhämta sig även efter en svår hjärnskada och få en bra vardag
En hjärnskada är en funktionell störning i hjärna till följd av yttre kraft eller en strukturell skada som ofta uppstår till följd av en fallolycka.
Skadorna klassificeras i lindriga, medelsvåra och svåra hjärnskador. Skadan är svår då ett fynd inne i hjärnan görs vid DT- eller MRT-undersökning av hjärnan och då antingen poängen enligt skalan Glasgow Coma Scale som mäter medvetandegrad är högst åtta (8) en halv timme efter traumat eller minnesförlusten efter traumat varar i mer än en vecka eller då patienten är medvetslös i mer än ett dygn.
Det finns många olika symtom på följdtillstånden efter en hjärnskada och symtomen varierar beroende på skadans svårighetsgrad. Patienten kan ha olika neuropsykologiska eller neuropsykiatriska symtom som försvårar funktionsförmågan.
De vanligaste symtomen är till exempel störningar i uppmärksamhetsregleringen, nedsatta minnes- och inlärningsfunktioner och nedsatt initiativförmåga samt långsammare handlings- och tankeförmåga. I synnerhet efter svåra hjärnskador förekommer också avsaknad av symtommedvetenhet och därför känner patienten nödvändigtvis inte själv igen förändringar i sitt beteende. Ofta försämras också trötthets- och ansträngningstoleransen.
Många patienter har också psykiatriska symptom efter en hjärnskada och hos dem framkommer till exempel depression, ångest eller impulsivitet. Vissa får psykotiska symptom, som till exempel vanföreställningar.
Rehabiliteringen efter en hjärnskada grundar sig på hjärnans anpassningsförmåga. Följdtillståndet efter en svår hjärnskada behöver långvarig, multidisciplinär rehabilitering på bred front. Utöver medicinsk rehabilitering uppmuntras yrkesmässig rehabilitering, om patientens tillstånd tillåter det. Många av HUS patienter har haft goda rehabiliteringsresultat. Ett flertal patienter återhämtar sig förvånansvärt bra även efter en svår hjärnskada och lär sig på nytt färdigheter i vardagen samt återfår åtminstone delvis sin arbetsförmåga.
Sakkunnig är docent i neurologi, avdelningsöverläkare för hjärnskadepolikliniken, enheten för rehabiliteringsutredning och rehabiliteringspolikliniken Ivan Marinkovic från Neurocentrum. Marinkovic har även specialistkompetens i rehabilitering, försäkringsmedicin och trafikmedicin.
Vill du berätta din egen historia?
Vi söker nya patientberättelser att publicera på HUS webbplats. Om du är intresserad, skicka ett meddelande till esh.viestinta@hus.fi. Vi förbehåller oss rätten att bestämma vilka berättelser som publiceras och deras tidtabell.