Iida Åfeldt, ensamstående mamma: "Förlossningen var en underbar upplevelse"
Iida Åfeldt födde sitt andra barn på Hyvinge sjukhus. Upplevelsen var helande och skingrade rädslan som blivit kvar från den första förlossningen.
Enligt Iida Åfeldt från Nurmijärvi är det bästa med moderskapet att man kan följa barnets uppväxt och utveckling. "Det är underbart att vara den viktigaste i världen för någon."
Det är så här barn föds! Och har fötts genom tiderna. Det är hösten 2018 och Iida Åfeldt är på väg för att föda, rätt så oförberedd.
Den förstfödde har bott länge i magen, snart för länge. Graviditetsveckorna har hunnit bli 42. Detta innebär att förlossningen måste sättas i gång. Läkaren säger saker som ballong och oxytocindropp. Det är sådant som får Iida att tänka: "Vad är det för fel på min kropp då den inte klarar detta på egen hand?”.
När sammandragningarna äntligen börjar är de kraftiga och kommer tätt. Lyckligtvis har hon, utöver barnmorskan, stöd av sin mamma. Efter timmar av ansträngning får Iida slutligen en perfekt liten pojke i sin famn.
Även om slutresultatet är det bästa möjliga, sår upplevelsen ett frö av rädsla.
Att möta sina rädslor
Fyra år senare sover familjens minsta, två månader gamla lillebrodern Oiva, i Iidas famn. Den lilla pojken Eemi har precis blivit storebror. I fötterna springer cockerspanieln Veli.
“Jag var spänd på hur den här andra förlossningen skulle gå”, säger Iida.
Den här gången bestämde sig Iida för att förbereda sig bättre för förlossningen. Hon tog reda på förlossningsförloppet och läste mycket på sociala medier om hur det hade varit för andra. Vännerna var också ett viktigt stöd.
“Bland vänner och närstående finns det många mammor och jag hörde olika förlossningshistorier av dem. Tre av mina bästa vänner fick barn i år. Alla hade helt olika förlossningar."
Iida besökte också polikliniken för förlossningsrädsla vid Hyvinge sjukhus. Där lyckades sjukskötaren få Iida att lita på sina egna resurser. "Ett besök räckte och jag fick mycket stöd.”
Ensamstående, men inte ensam
Under sin första graviditet upplevde Iida sorg över att barnet inte skulle födas i en traditionell kärnfamilj. Nu känns det redan naturligt att vara ensamstående mamma. Till skillnad från den förstfödde som oväntat meddelade om sin ankomst var den andra graviditeten länge planerad och önskad. Minstingen kom till genom fertilitetsbehandlingar.
“Nu hade jag inga problem med att jag inte har någon partner eller barnet någon pappa. Det här var ett beslut som jag är stolt och glad över."
I Iidas liv finns det många nära och vänner som var intresserade av graviditeten och den förestående förlossningen.
"Jag kände att detta är min förlossning, jag blir hörd, jag lämnas inte ensam och man bryr sig genuint om mig."
Fertilitetsbehandlingar för ensamstående mammor har gjorts inom den offentliga hälso- och sjukvården sedan 2019. Information och stöd för att skaffa barn med donerade äggceller fås till exempel via Simpukka ry:s projekt Helminauha (Pärlbandet).
Det uppstår lätt en negativ bild i allmänhetens ögon av att vara ensamstående. Iida uppmuntrar alla som ensam önskar ett barn att fundera på om tanken på ensamstående moderskap känns bekväm. Hjälp i vardagen har hon, förutom av sina närstående, även fått av hemvården.
“I dagens läge får man mycket kamratstöd och på sociala medier finns det många grupper som anknyter till temat. Det talas alltmer om ensamstående moderskap och därmed normaliseras det."
Enligt Iida lönar det sig inte att avstå från sin dröm på grund av att man inte har hittat en lämplig partner. En förälder kan garanterat ge tillräckligt med kärlek åt barnet.
“Det är det bästa, att jag har de här barnen. De gör mig lycklig och tacksam. Nog klarar man sig också på egen hand."
Helande erfarenhet
Iidas graviditet fortskred. Vecka 42 närmade sig och uppnåddes. Läkaren började igen prata om att sätta i gång förlossningen. Minnena från fyra år tillbaka kröp fram.
Iida började överraskande känna av sammandragningar. Förlossningen framskred snabbt och halv tre på natten gick fostervattnet.
"Jag ringde redan på natten till sjukhuset, och de hälsade mig välkommen.”
På morgonen tog mormor hand om den förstfödda och Iida bad sin vän som fungerade som doula att komma med.
Iida beskriver mottagandet på Hyvinge sjukhus som härligt. Känslan av att man inte är ensam är särskilt viktig för en ensamstående mamma.
På sjukhuset fick Iida komma direkt in i förlossningssalen.
"Det kändes som att jag var i min egen bubbla och allt gick fantastiskt av sig själv."
Iida fick föda stående, som hon önskade. Med stöd av doulan och barnmorskan föddes familjens yngsta vid middagstid, endast cirka fyra timmar efter ankomsten till sjukhuset.
"Jag kände att detta är min förlossning, jag blir hörd, jag lämnas inte ensam och man bryr sig genuint om mig."
Lyckligtvis var det vid den här tiden lugnt på avdelningen. Mamman fick bekanta sig med sin bebis i lugn och ro innan förflyttningen till BB-avdelningen.
Iida berömmer det smidiga samarbetet mellan barnmorskan och doulan. Allas personkemi passade fint ihop. Och när barnet kom till världen grät inte bara barnet, utan även alla andra.
“Doulan upplevde att barnmorskan också uppmärksammade hen på ett fint sätt. Jag fick känslan av att vi är ett team med samma mål.”
Iida berättar att nästan alla hennes önskningar gällande förlossningen uppfylldes. Badkaret var det enda som hon inte fick tillåtelse till på grund av att fostrets hjärtljud skulle följas upp.
“Jag hade i förväg gjort en önskelista angående förlossningen, men tänkte att jag inte vill kräva något. På polikliniken för förlossningsrädsla sade man dock att listan är ett arbetsredskap för barnmorskan.”
När det andra barnet föddes upplevde Iida slutligen att hon var en aktiv aktör. När hon andades in lustgas och varje gång en sammandragning kom tänkte hon att bebisen återigen är lite närmare.
"Det att jag hade förberett mig så väl var säkert en stor orsak till att förlossningen blev en bra upplevelse.”
Drömmar går i uppfyllelse
Nu vilar en lugn och nöjd kille i Iidas famn. Även storebror har småningom börjat vänja sig vid tanken att han inte längre är minst i familjen. Eemi stryker ibland försiktigt sin lillebrors huvud.
Dessa stunder har varit minnesvärda. Under en lång tid drömde Iida om att få ett andra barn och en ägarbostad. Kan man få det på egen hand? Nu kan den lilla familjen flytta in i sitt nya hem i början av året.
Det fanns också en partner i drömmarna. Under nästan hela sitt vuxna liv har Iida varit van vid att vara ensam, men ibland skulle det vara skönt att också kunna prata med någon vuxen hemma.
"Precis när jag bestämde mig för att det var okej att vara ensam kom någon in i mitt liv."
Och överraskande nog gick alla önskningar i uppfyllelse. Iida drömmer om att livet ska fortsätta precis så här. För nu är det bra.
Iidas förlossningstips för ensamstående mödrar
- Förbered dig. Ta reda på förlossningsförloppet och gör en förlossningsönskelista. Läs om andra i motsvarande situation. Packa en sjukhusväska, fundera på dina egna favoritlåtar och kom ihåg godsaker.
- Fundera vad som får dig att slappna av. Vilka är de bästa sätten för dig att slappna av under förlossningen? Vill du dämpa belysningen, röra dig i rummet eller skulle det vara trevligt om någon masserade dina axlar?
- Be någon komma med som stödperson. Till exempel kan en vän eller en doula vara med vid förlossningen. Du kan be om en doula till exempel via förbundet Ensi- ja turvakotien liitto.
- Du är inte ensam. Kom ihåg att även om du inte får någon närstående med dig till förlossningen har sjukhuset alltid personal på plats. När du är på väg till sjukhuset bör du meddela om du kommer in för att föda ensam.
- Du kan ändra dig. Tankar om exempelvis smärtlindring kan förändras mitt under förlossningen. Berätta alltid modigt om dina önskemål under förlossningen.
- Fotografering. Fotografier är ett underbart minne av förlossningen. Kom dock ihåg att be personalen om lov för fotografering.
Föderskans önskemål är guld värda för barnmorskorna
Det är få som kommer ensamma till förlossningssjukhuset. Barnmorskorna Satu Kokko och Anne Jerrman-Ojala från Hyvinge sjukhus berättar att ganska få föderskor har med sig någon annan stödperson än maken, som till exempel sin mamma, en vän eller en doula.
Om föderskan inte har med sig en stödperson försöker barnmorskorna vara mer närvarande än vanligt hos föderskan. Det är dock inte alltid möjligt för barnmorskan att stöda föderskan hela tiden eftersom förlossningssalarna ofta är överbelastade, och barnmorskan kanske sköter två förlossningar samtidigt.
Att föda ensam är ibland också ett medvetet val, även om man har en partner.
"Ibland kommer man ensam eftersom man har varit med om förlossningar tidigare och maken/makan är hemma och sköter barnen. Då ringer man videosamtal till maken/makan och tar situationen med humor", berättar Jerrman-Ojala.
Varje föderska är en individ. Kokko och Jerrman-Ojala betonar att man alltid satsar på att beakta föderskan individuellt. De uppmuntrar varje väntande mamma att omsorgsfullt förbereda sig för förlossningen och fundera på vilka önskemål man har om den egna förlossningen.
Man strävar alltid efter att sköta förlossningen enligt föderskans önskemål. Ibland måste man av säkerhetsskäl kompromissa med önskemålen, men det diskuterar man alltid först med föderskan.
Innan du kommer till förlossningssjukhuset lönar det sig alltid att nämna om du kommer ensam och behöver särskilt stöd.
"Alla är välkomna hos oss, med vilken bemanning som helst", säger Kokko.
Vill du berätta din egen historia?
Vi söker nya patientberättelser att publicera på HUS webbplats. Om du är intresserad, skicka ett meddelande till esh.viestinta@hus.fi. Vi förbehåller oss rätten att bestämma vilka berättelser som publiceras och deras tidtabell.