Kirsikka väntar sitt första barn trots hjärtsjukdomar – “Kontinuerlig uppföljning ger trygghet”

Så här i efterhand var 2022 ett tufft år för Kirsikka Laisi. Bröllop, graviditet – och diagnosen hjärtklaffsjukdom. Bröllopet var ingen överraskning, hon och hennes man Tuomas har ändå varit tillsammans snart 10 år. De har också drömt länge om ett barn, men på grund av Kirsikkas bakgrund har en graviditet inte varit någon självklarhet, om det nu någonsin är det.

Kirsikka har en medfödd hjärtsjukdom och på grund av den var hon tvungen att fråga om lov av läkaren inför graviditeten. Lyckligtvis fick hon lov, men i undersökningarna framkom även ett nytt fel i hjärtat. Klaffen läcker kraftigt. Eftersom den inte ännu orsakar symtom skjuts operationen på framtiden. Den nya diagnosen gav dock en tankeställare.

“Mina tidigare sjukdomar har alltid varit en del av mig, och därför är det kanske mer omvälvande att insjukna som vuxen. Lyckligtvis fick vi lov att försöka skaffa ett barn – det skulle också ha kunnat vara annorlunda. Det är också bra att jag hinner få mitt första barn innan klaffoperationen. Jag försöker att inte tänka för mycket på när det ska ske, eftersom det kan ta ett år eller 20 år innan det är dags”, funderar Kirsikka.

Pacemaker redan som liten 

Kirsikkas underliggande sjukdomar konstaterades redan när hon var två år. Den sällsynta sjukdomen vänster isomerism innebär i praktiken att Kirsikkas inre organ, såsom magsäcken och blindtarmen, är på fel ställen. Det är därför som om hjärtat har två vänster kammare, vilket i sin tur orsakar sinusknutedysfunktion. Symtomen för den är till exempel en mycket låg puls och att hjärtat hoppar över slag utan pacemakern.

"Min situation har tagits på allvar ända från början."

På grund av sina hjärtsjukdomar har Kirsikkas graviditet följts upp noggrannare än för andra gravida. Utöver de vanliga rådgivningsbesöken besöker hon regelbundet Hjärt- och lungcentrums poliklinik i Mejlans tornsjukhus, mödrapolikliniken vid Kvinnokliniken samt hjärtmottagningen vid Nya barnsjukhuset. Även om besöken kräver en stram kalenderhantering ger de också trygghet.

“Jag har upplevt att min situation har tagits på allvar ända från början och den kontinuerliga uppföljningen ger sinnesro. På alla ställen har man noggrant gått igenom läget, och jag har inte behövt ringa och höra mig för. Även fostrets hjärta har undersökts noggrannare än tidigare och allt är bra. Jag är också väldigt nöjd med kommunikationen mellan Hjärt- och lungcentrums poliklinik och Kvinnokliniken”, berömmer Kirsikka.

Arbete, studier och tävlingsdans

Väggarna i 60-talshuset har svårigheter att stänga ute  ljuden från Tuomas möte i sovrummet. Kirsikka själv utför ofta sitt jobb som försäljnings- och marknadsföringschef vid det långa bordet i vardagsrummet, så även nu. Milo, en snart sjuårig Shetland sheepdog, snurrar runt sin mattes fötter. Duon är också en bekant syn i skogarna och på gatorna i Esbo, eftersom Kirsikka alltid har varit en aktiv motionär. Trots sin hjärtsjukdom tävlade hon som tonåring i cheerleading och tävlingskarriären stannade inte vid det.

“Jag har alltid idrottat mycket och då fungerar hjärtat normalt. Vid vila har jag haft mer problem. Cheerleading kan inte utövas när man har en pacemaker, eftersom den inte får utsättas för stötar. Jag var utan pacemaker i cirka sex år under tävlingstiden. En mycket god kondition höll hjärtat i takt utan hjälp."

"Jag har inte velat att min sjukdom ska påverka uppfattningen av mig."

När Kirsikka slutade med tävlingsidrotten som 18-åring kom symtomen tillbaka. Slutligen installerades pacemakern på nytt 2014. Som vuxen ersattes cheerleading av bland annat cheerdans, där Kirsikka också tävlade på FM-nivå ännu för ett år sedan. Det började dock kännas onödigt tufft att samordna arbete inom turismbranschen och studier samt tävlingsdans, till och med för ett kvicksilver som Kirsikka.

"Jag studerar till en högre högskoleexamen vid sidan av jobbet, och jag har alltid varit mycket aktiv. Nu har jag lärt mig att även säga nej ibland för mitt eget välbefinnande. Jag vill fokusera på det som ger mig krafter, såsom studier och arbete och i fortsättningen babyn förstås. Målet är att slutföra studierna innan babyn föds”, planerar Kirsikka.

Inte den enda unga hjärtpatienten trots allt

Som barn och ung tänkte Kirsikka knappt på sina sjukdomar, men som vuxen har kunskapstörsten ökat. Våren 2022 gick hon med i en kamratstödsgrupp för unga med hjärtsjukdomar på Facebook, eftersom behovet av att prata om saken med andra i motsvarande situation har ökat med åldern. Därför vill hon nu också själv prata om sin sjukdom, om det kan hjälpa andra.

“Jag har inte velat att min sjukdom ska påverka uppfattningen av mig. En hjärtsjukdom får lätt människor att haja till och många förstår inte att den knappast alls påverkar mitt liv. Jag idrottar, jobbar och lever ett normalt liv. Hittills har det alltid känts som att jag säkert är yngst på sjukhuset, framför allt med en pacemaker, men kamratstödsgruppen har visat att det finns många av oss. Det är också lugnande att höra hur andra har kommit vidare i livet med ett klaffel."

Vill du berätta din egen historia?

Vi söker nya patientberättelser att publicera på HUS webbplats. Om du är intresserad, skicka ett meddelande till esh.viestinta@hus.fi. Vi förbehåller oss rätten att bestämma vilka berättelser som publiceras och deras tidtabell.