När du misstänker kränkande behandling av barn

• I denna situation bör du i barnets eller den ungas närvaro försöka hålla dig så lugn som möjligt och inte ändra på något i barnets vardag.

• Om det är något som barnet eller den unga sagt som väcker dina misstankar ska du så ordagrant som möjligt anteckna berättelsen, i vilket sammanhang frågan dök upp samt vilka frågor du eventuellt ställde. Återge barnets eller den ungas uttryck så ordagrant som möjligt i dina anteckningar. Lägg inte till några egna tolkningar eller kompletteringar av barnets/den ungas uttalanden.

• Om du vill precisera något som barnet eller den unga berättar, ställ öppna och neutrala frågor, till exempel "Vad menar du?" eller "Kan du berätta lite mer exakt?".

• Nöj dig med situationen om barnet eller den unga inte spontant vill prata om saken. Kräv inget och tvinga inte barnet eller den unga att berätta något om händelsen, utan lämna utredningen till sakkunniga. Du kan säga att du lyssnar och att barnet eller den unga kan berätta vad som helst för dig.

• I barnets eller den ungas närvaro bör du undvika att diskutera frågan med andra vuxna eller ge utlopp för din egen ångest. Ibland kan starka reaktioner i omgivningen vara lika skadliga för barnet eller den unga som själva erfarenheten av att ha blivit utsatt för ett brott. Försök skydda barnet eller den unga för denna typ av reaktioner.

• Om ett barn eller en ung person har fysiska skador eller spår, ta barnet/den unga till läkaren.

• Kontakta polisen på din ort så snart som möjligt och gör en anmälan om brott vid behov.

• Polisen bedömer om en förundersökning ska inledas och beslutar om nödvändiga utredningsåtgärder, till exempel en intervju med barnet. Med tanke på utredningen är det viktigt att misstankarna diskuteras så lite som möjligt med barnet eller den unga och utan ledande frågor eller kommentarer innan barnet intervjuas i rättsprocessen. Läs mer i avsnittet Utredning av misstänkt kränkande behandling av barn.

• Du kan också få anvisningar och hjälp med situationen från barnskyddet.

• Ibland kan misstankar också uppstå baserat på diskussioner eller bilder på internet. Om du upptäcker material som relaterar till sexuellt utnyttjande av barn eller försök till det på nätet, vänligen kontakta polisens Nättips eller gör en anmälan till Rädda Barnen rf:s Nettivihje Hotline på finska).

Misstanke om kränkande behandling av ett barn eller en ung person väcker många olika slags känslor och tankar hos de närstående. Det är dock värt att komma ihåg att det ofta bara är en fråga om misstankar som myndigheterna börjar utreda.

Om barnet berättar något som tyder på sexuellt utnyttjande, ska saken alltid tas på allvar. De sakkunniga myndigheterna kan bedöma om det finns skäl att misstänka ett brott i situationen. Ibland visar sig misstankarna vara grundlösa. En oroad vuxen person kan utan att själv inse det leda barnet att "berätta" om ett kränkande behandling, även då det ursprungligen inte har varit fråga om något sådant. Ett barn kan också omedvetet ge upphov till en ogrundad misstanke, till exempel genom att blanda ihop fantasi och verklighet eller genom att misstolka någon situation.

Misstanke om kränkande behandling kan också uppstå utifrån barnets symtom. Men baserat på barnets symtom är det ännu inte möjligt att dra slutsatser om kränkande behandling. Det kan också finnas andra förklaringar som är mer sannolika än kränkande behandling i bakgrunden för barnets avvikande beteende eller andra symtom. Det är mycket individuellt hur ett barn eller en ung person reagerar på kränkande behandling och en del de barn och ungdomar som har upplevt kränkande behandling uppvisar inga symtom. Barnets symtom måste dock alltid tas på allvar.

I motsats till vad man ofta tror kan man utgående från ett barns känslomässiga reaktioner eller kroppsspråk inte dra slutsatser om hens berättelse är sann eller inte. Om ett barn till exempel berättar om långvarig kränkande behandling, visar hen nödvändigtvis inte några känslor, men å andra sidan kan ett barn visa tydliga tecken på ångest när hen lägger fram en uppdiktad historia. Ett barn under skolåldern som har utsatts för utnyttjande förstår inte nödvändigtvis karaktären av händelsen och kan uppfatta den som en lek.

I alla livssituationer, även när misstanke om kränkande behandling uppstår, är stödet från den egna familjen och andra närstående och en trygg vardag det viktigaste för barnet. Barn och ungdomar har förmågan att hantera även otäcka upplevelser om de får stöd och vid behov vård för att bearbeta sina erfarenheter. Behovet av vård och stöd är alltid individuellt och bör bedömas från fall till fall. Läs mer på sidan Symtom på kränkande behandling.

För en förälder kan misstanke om ett vålds- eller sexualbrott mot barnet kännas tungt och belastande. I en sådan situation kan det vara svårt att ta hänsyn till barnets behov. Men det finns även positiva sidor med att omständigheterna uppdagas – myndigheterna undersöker saken och barnet och de vuxna kan få hjälp. Ibland är det bra om föräldern får tala om sina egna känslor med en yrkesperson. Diskussionsstöd fås till exempel genom den nationella kristelefonen på numret 09 2525 0111 och svenskspråkig kristelefon 09 2525 0112 (må, on kl. 16-20; ti, to och fr kl.9-13), som upprätthålls av Psykisk Hälsa Finland rf.

Mer information om ämnet finns i Justitieministeriets handbok Barn som brottsoffer (PDF), på finska.

• Om ett barn eller en ung person berättar om kränkande behandling de har utsatts för, var lugn och lyssna. Fråga själv så lite som möjligt.

• Du kan uppmuntra barnet eller den unga att fortsätta berätta för dig, till exempel genom att säga "Berätta mer om det"eller " Du sade att... Vad menar du med det/ Vad betyder det? " eller "Du berättade för mig att... Vad hände sedan?" I diskussionen ska du exempelvis inte ta upp dina antaganden om den eventuella gärningsmannen, om barnet eller den unga inte själv har nämnt något om denna. Nöj dig med situationen om barnet inte spontant vill prata mer om saken. För inte fram dina egna åsikter, utan försök förhålla dig neutralt till saken.

• Anteckna vad barnet har berättat så snart som möjligt. Skriv också ner dina egna frågor. Det är viktigt att bedöma tillförlitligheten i barnets berättelse för att veta i vilken situation frågan kom upp, vem som var närvarande och vad som diskuterades tidigare. Använd berättarens/berättarnas egna uttryck i dina anteckningar. Tolka eller komplettera inte otydliga punkter i berättelsen.

• Undvik att diskutera misstanken och relaterade ämnen med andra vuxna när barnet eller den unga är närvarande. Du kan ställa mer specifika frågor till föräldern om barnet eller den unga personen inte är närvarande. Ge också anvisningar till föräldern om att denne inte ska prata om saken så att barnet hör eller fråga barnet om den.

• Anmäl misstanken till barnskyddet och polisen så snart som möjligt. Vid behov kan du konsultera polisen och barnskyddet utan att nämna barnets eller den unga personens namn innan du lämnar in anmälan. Kom överens med polisen om vem man kan berätta om misstankarna för.  Särskilt i situationer där den misstänkte är barnets familjemedlem är det relevant ur polisutredningens synvinkel i vilket skede den brottsmisstänkte får reda på saken.

• Berätta för barnet eller den unga enligt dennes ålder och utvecklingsnivå vad som händer härnäst. För ett litet barn kan du till exempel säga att vuxna kommer att fortsätta att utreda saken. För en ung person kan du berätta att det är din skyldighet att rapportera saken vidare och andra myndigheter kommer att börja utreda saken.

• Prata med barnet eller den unga om deras behov till stöd. Du kan till exempel fråga: "Hur mår du?", "Vad skulle hjälpa dig mest just nu?"​

• Om du fortsätter att träffa ett barn eller en ung person efter att misstankar väckts, observera att ärenden som rör misstanken inte ska behandlas förrän barnet har intervjuats av polisen. I oklara situationer, rådgör med polisen eller barnskyddet.

Personer som arbetar bland annat inom social- och hälsovården, barndagvården, undervisningsväsendet, ungdomsväsendet, morgon- och eftermiddagsverksamheten för skolelever, polis-, brand- och räddningsväsendet, Brottspåföljdsmyndigheten, flyktingförläggningar samt i en församling eller något annat religiöst samfund är skyldiga att utan dröjsmål och trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen och barnskyddet, om det på grund av omständigheter de fått kännedom om i sitt arbete finns skäl att misstänka att ett barn utsatts för sexuellt utnyttjande eller misshandel. Den ovan nämnda anmälningsskyldigheten gäller personal inom både den privata och offentliga sektorn. (Barnskyddslagen 2007/417, 25§.)

Vid misstanke om sexualbrott ska polisen underrättas nästan utan undantag. Utgående endast från barnets beteende eller symtom kan man emellertid inte dra slutsatser om sexuellt utnyttjande (se Sexuellt beteende hos barn).

En handling anses inte heller som brott om den inte kränker den sexuella självbestämmanderätten för den som utsattes för handlingen och det inte råder någon stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan parterna. Anmälningsskyldigheten gäller därför inte för jämlika och frivilliga sexuella relationer mellan ungdomar. Om situationen har omfattat påtryckningar eller övertalning till sexuella handlingar eller till exempel utnyttjande av den andra partens berusade tillstånd, kan brottskriterierna uppfyllas och en anmälan ska göras. I otydliga situationer, konsultera polisen eller HUS Rättspsykologiska enhet för barn och unga.

Vid misstänkta brott mot liv och hälsa, vanligtvis vid misshandel, gäller anmälningsskyldigheten andra former av brott med undantag av lindrig misshandel. Lindrig misshandel av ett barn kan till exempel omfatta individuellt luggande eller en knäpp på näsan när detta inte orsakat några skador och det inte uppstår någon oro för barnets allmänna säkerhet. Om du är osäker på om ärendet omfattas av anmälningsskyldigheten, konsultera polisen. En barnskyddsanmälan ska göras även när våldet som barnet utsatts för är så lindrigt att tröskeln för polisanmälan inte överskrids.

Anmälan till polisen och barnskyddet ska göras utan dröjsmål för att bedöma barnskyddsbehovet samt för att inleda en polisutredning. Utgående från anmälningen överväger polisen huruvida det finns skäl att misstänka ett brott samt inleder en förundersökning efter behov.