Sexuellt beteende hos barn
Sexualitet är ett viktigt utvecklingsområde under hela livet. För barnet handlar det bland annat om nyfikenhet kring ämnet, att lära känna sin egen kropp och sexuellt laddade lekar. Ibland väcker ett barns sexuella beteende oro hos vuxna, men ofta förklaras beteendet av andra orsaker än sexuellt utnyttjande.
Barn är naturligtvis intresserade av världen omkring dem och intresset sträcker sig även till sexualiteten. Små barns sexualitet är öppet och nyfiket intagande av nya saker, såsom undran över den egna och en annan persons kropp, att lära känna beröring och upplevelsen av välbehag samt att öva på att reglera starka känslor. Det är också inlärning av sätt att bete sig, sociala regler samt egna rättigheter. En normal sexuell utveckling kan inkludera ett brett spektrum av nyfiket beteende, såsom självutforskning och berörande, utforskningslekar med kompisar i samma ålder samt sökande av kroppslig kontakt med andra. Barn kan också tala högt och ställa många olika slags frågor om sexualitet.
Utifrån det sexuella beteendet kan man inte dra några slutsatser om sexuellt utnyttjande. I princip finns det ingen anledning till oro så länge barnet visar glädje och nyfikenhet i det sexuella beteendet. Föräldrarnas uppgift är att stegvis lära barnet var och hur hen kan ge uttryck för sin sexualitet.
Barnets sexuella beteende orsakar oro om det inte präglas av glädje och spontanitet och blir tvångsmässigt och eventuellt våldsamt. I det här fallet är beteendet också så pass repetitivt att det tar upp en stor del av barnets dag och stör barnets andra aktiviteter. Barnet kan trots vägledning i detta fall inte heller stoppa sitt beteende eller så återgår barnet till sina aktiviteter kort efter vägledningen. Upprepat sexuellt beteende som imiterar vuxnas, såsom handlingar som relaterar till oralsex, samlag eller motsvarande, är klart ovanligare hos barn än andra former av sexuellt beteende, till exempel onani. Det är dock bra att komma ihåg att de flesta av barnen som beter sig på detta sätt inte har blivit utsatta för sexuellt utnyttjande, utan beteendet beror på andra mera sannolika faktorer.
Sexuell utveckling är en livslång process och en mycket viktig aspekt av ett barns mognad mot vuxen ålder. Enligt modellen sexualiteten steg för steg sker den sexuella utvecklingen stegvis på fysisk, psykisk, social, mental och emotionell nivå. För varje steg ökar kunskaperna och färdigheterna fram till sexuell mognad. Grunden för utvecklingen är barnens och ungdomarnas känslor då det gäller sexualitet och att bli självständig. Utvecklingen sker sällan enligt stegen i modellen. Ibland tas ett långt kliv framåt, ibland går utvecklingen tillbaka till en lägre nivå, om barnet ännu inte är redo för steget.
I barnets normala utveckling ingår som en naturlig del nyfikenhet på sexualitet samt sexuellt laddade lekar främst bland barn under skolåldern. Det är också mycket vanligt att barn berör sina egna könsorgan och onanerar. Enligt vissa uppskattningar gör minst en femtedel av barnen under skolåldern detta inför vuxna. När ett barn växer upp och antar regler om vad som är lämpligt minskar beteendet i fråga inför andra och barnet gör det mer när det är ensamt. Enligt en undersökning som genomfördes på daghemmen i Finland leker närmare hälften av barnen "läkarlekar" där barnen bland annat visar könsorganen för varandra. Andra typer av utforskningslekar kan också innehålla teman av sexualitet. Barn kan till exempel leka bröllop eller förlossning eller imitera sin idols stil.
Barnets sexuella beteende kan även framkomma eller öka under kriser i livet, till exempel i samband med föräldrarnas skilsmässa, en närståendes bortgång eller familjevåld. En förklaring är att barn blir ångestfyllda av kriser, och ångesten kan ta sig uttryck i ökad självsmekning eller sökande efter fysisk närhet. Självsmekning och onani skapar naturligtvis vällust hos barnet och barnet kan ha lärt sig att lugna sig själv och sin ångest med hjälp av detta. I de vanligaste fallen kan detta ske till exempel vid läggdags.
Familjens och samhällets kultur och normer formar barnets beteende även i fråga om sexualiteten. Dessutom påverkar dessa hur ett barns sexuella beteende bedöms. I Finland är man i allmänhet mer tolerant än i många andra länder då det gäller nakenhet och framför allt barns nakenhet. En jämförelse av amerikanska och nordeuropeiska undersökningar visar att européernas öppnare inställning till nakenhet och sexualitet även kan observeras i barnens beteende: i de europeiska barnens lekar förekommer det mer sexuellt beteende än i jämngamla amerikanska barns lekar.
Redan i tidig ålder får barnen lära sig att undvika sexuellt beteende i närvaro av andra. Hur barns sexualitet framträder varierar dock betydligt även inom landet, med andra ord finns det inga tydliga gemensamma kulturella "normer", utan barnens beteende styrs förutom av samhällets kultur även av familjens egen kultur. Ibland kan till exempel de olika attityderna till sexualitet och nakenhet i en ombildad familj skapa förvirring. Även mångkulturaliteten ökar vilket leder till allt större variationer.
Olika familjer har mycket olika vanor då det gäller bland annat benämningen av könsorganen (om man överhuvudtaget kan tala om dem), huruvida nakenhet, badande och sovande tillsammans med familjen är godtagbart samt på vilket sätt och hur mycket man berör de andra familjemedlemmarna, till exempel kramar dem. De föräldrar som har en mer omedelbar och öppen inställning till att sova och bada tillsammans samt till nakenhet inom familjen lägger enligt undersökningarna även oftare märke till det sexuella beteendet hos sina barn i 2–12-årsåldern.
I studier har man också granskat vilka minnen de vuxna har av sexuellt laddade lekar i sin barndom. Det har konstaterats att en stor del av de vuxna kommer ihåg att de lekt sexuellt laddade lekar som inkluderat till exempel beröring av genitalierna. Barnen märker dock i ett tidigt skede att sexualiteten och lekar i anslutning till denna är privata och lär sig mycket snabbt att hålla lekarna hemliga från de vuxna. De vuxna lägger således märke till endast en del av barnens sexuella beteende.
Enligt undersökningarna påverkar könet i någon utsträckning uppfattningarna om vad som anses vara normalt sexuellt beteende. Det finns även belägg för att kvinnorna är mer benägna än männen att betrakta det sexuella beteendet som ovanligare. Det har också konstaterats att flickor i daghemsålder i högre grad än jämnåriga pojkar modifierar sitt beteende beroende på ställe och förväntningar. Bland flickorna förekommer det mer synligt sexuellt beteende hemma än på daghemmet, medan pojkarnas beteende inte förändras lika tydligt beroende på i vilken omgivning de befinner sig.