Bör de äldres funktionsförmåga, hälsa och välfärd stödjas?
Nyckelord:De äldres hälsa och funktionsförmåga är bättre än tidigare. Orsaken till den positiva utvecklingen är att hälso- och sjukvården har förbättrats och att riskfaktorer identifieras. En förbättring av funktionsförmågan hos en äldre person har också stor ekonomisk och hälsopolitisk betydelse.
Studien bekräftade att sunda levandasvanor och rehabilitering ger långvarig effekt bland äldre.
I västvärlden är personer över 65 år den snabbast växande åldersgruppen. De har oftast kroniska sjukdomar och nedsatt funktionsförmåga. I HEVA-kohortstudien (Enkät om kondition och välbefinnande bland hemmaboende i Helsingfors, Helsinki ageing study) gjordes en uppföljning av funktionsförmågan och välbefinnandet bland 75–95-åringar under 30 år med hjälp av enkäter som genomfördes vart tionde år.
Studien visade att 75–85-åringarnas funktionsförmåga, psykiska välbefinnande samt hälsa, enligt egen bedömning, har förbättrats något i dessa åldersgrupper jämfört med tidigare kohorter i samma ålder. Till exempel kan de röra sig utomhus utan besvär, och allt färre behöver hjälp med dagliga hushållssysslor. Under uppföljningen hade det till exempel för 20,1 procent av 85-åringarna blivit lättare att röra sig jämfört med tidigare kontrollgrupper. Behovet av daglig hjälp i hemmet hade minskat med 6,9 procent i denna åldersgrupp.
Förbättrad hälso- och sjukvård och ingripande i riskfaktorer har haft en positiv inverkan på äldres hälsa och funktionsförmåga
Hälsan och funktionsförmågan var klart bättre i de yngsta åldersgrupperna än i motsvarande åldersgrupper under tidigare decennier. Detta beror sannolikt på förbättrad hälso- och sjukvård: diagnostik, vård och identifiering av olika riskfaktorer, vilket har lett till att man ingripit i bland annat högt blodtryck, höga kolesterolvärden och rökning. Bättre tillgång till tjänster, tillgängliga bostäder och offentliga byggnader samt teknisk utveckling bidrar till att möjliggöra ett aktivt och självständigt liv för äldre, trots funktionsnedsättningar.
I HEVA-undersökningen konstaterades i fråga om ålderskohorten av de äldsta (90–95-åringarna) inte samma positiva utveckling av funktionsförmågan som bland de yngre. Anledningen till detta kan vara att fysiologiska åldersrelaterade förändringar är oundvikliga bland mycket gamla personer. Effekterna av dessa kan således inte längre upphävas väsentligt med hjälp av medicinska metoder eller ändring av levnadsmiljön.
En reserv för funktionsförmågan ska förvärvas när man är under 90 år
Det viktigaste för personer i åldern 90−95 år därför att förvärva reserver, det vill säga kognitiv kapacitet, muskelstyrka, balans i yngre ålder, det vill säga när det fortfarande är lättare. Dessa reserver kan sedan senare utnyttjas. Det finns redan forskningsdata om detta i SPRINTT-undersökningen, i vilken även HUS har deltagit.
Det är viktigt för äldre att fokusera på upprätthållande rehabilitering och rehabiliterande vård. Bra kost, motion, social samvaro och ökad miljösäkerhet bromsar upp gerastenin, dvs. skörheten.
En förbättring av funktionsförmågan hos personer under 90 år har stor ekonomisk och hälsopolitisk betydelse även när de är mellan 90 och 95 år.
Faktorer som producerar livskvalitet och funktionsförmåga för personer över 90 år
- boende och tillgänglighet som stöder funktionsförmågan
- individuellt anpassade rehabiliteringsinventioner
- adekvata vård- och stödtjänster
- sociala kontakter och
- stödjande och möjliggörande av aktiviteter
Enkät om hälsa och välbefinnande bland hemmaboende i Helsingfors
HEVA-kohortstudien startade 1989 och har inkluderat totalt 6 600 personer i åldersgrupperna 75, 80, 85 och senare 90 och 95 år. I uppföljningen, som gjordes vart tionde år, det vill säga 1989, 1999, 2009 och 2019, ställdes frågor om socioekonomisk status, såsom utbildning, levnadsförhållanden, civilstånd, samt diagnostiserade sjukdomar, funktionsförmåga, psykiskt välbefinnande och hälsotillstånd. Hälsa och psykiskt välbefinnande enligt en självbedömning ger en fingervisning om hur den äldre personens funktionsförmåga utvecklas och hur hen klarar av åldersrelaterade svårigheter. Psykiskt välbefinnande är också en indikator på livskvalitet.
Den internationellt sett exceptionellt långa och omfattande HEVA-studien har genomförts i samarbete mellan HUS, Helsingfors universitet, Helsingfors stad och Uleåborgs universitet. Forskaren Hanna Öhman har intervjuats för den här artikeln.
Relaterade forskningsartiklar
Being actively engaged in life in old age: determinants, temporal trends, and prognostic value