Ätstörningar hos barn

Många olika slags ätstörningar är vanliga hos barn. Matkräsenhet förekommer ofta men lindras vanligtvis med åldern. Även tidvis missnöje med den egna kroppen förekommer redan hos barn. Gränsen för när en ätstörning kräver behandling är inte alltid tydlig. Man talar om en störning när ätandet börjar dominera ens liv och äventyrar hälsan, tillväxten och utvecklingen. 

Vuxna som är närvarande i barnets vardag har en central roll i att förebygga, identifiera och behandla problem med ätandet. Det lönar sig att söka hjälp redan i ett tidigt skede, till exempel hos skolhälsovårdaren.

I fall av självsvält (anorexia nervosa) börjar barnet bli rädd för att gå upp i vikt och känner sig fet, även om det i verkligheten inte är så. Sjukdomen börjar ofta genom ett bantningsförsök som kan glida en ur händerna och resultera i en ond cirkel av självsvält och överdriven motion. En person som insjuknat i en ätstörning upplever ofta att hon eller han inte behöver hjälp utan försöker dölja symtomen. Självsvält förstärker symtomen och upprätthåller till exempel matrelaterade tvångstankar.
 
Personer med bulimi, dvs. hetsätning, kan hetsäta även stora portioner mat på en gång. Ätandet resulterar ofta i ånger och en rädsla att gå upp i vikt, vilket man försöker förhindra till exempel genom kräkningar, motion eller laxativ.

Barn kan också ha övervikt och tillhörande hetsätning som kräver behandling. 

Skolhälsovården, skolans elevvård eller hälsocentralen är primära vårdplatser. Vi gör vid behov diagnostiska undersökningar inom HUS.