Behandling av spridd lungcancer
Behandlingen av småcellig lungcancer baserar sig på cytostatika. Hos vissa patienter kan den också kombineras med strålbehandling.
Läkemedelsbehandling av icke-småcellig lungcancer bestäms av cancerns subtyp, molekylärgenetiska faktorer i cancern, patientens funktionsförmåga och övriga sjukdomar. I cirka 70 procent av fallen har icke-småcellig lungcancer framskridit eller spridit sig lokalt, och därför lämpar sig inte kirurgisk behandling.
Lämplig läkemedelsbehandling enligt diagnosen och eventuellt även strålbehandling genomförs som behandling som bromsar utvecklingen av metastaserad lungcancer. Rökning minskar effekten av kemoterapi och strålbehandling.
Läkemedelsbehandling av lungcancer
Cytostatika är ett läkemedel som hämmar celldelningen, och cytostatika med olika verkningsmekanismer kan ges samtidigt för att förbättra effekten. Cytostatika påverkar särskilt celler som delar sig snabbt, till exempel cancerceller. De påverkar också delningen av friska celler och vävnadsregenereringen, därav de negativa effekterna av cytostatika. Ju snabbare vävnaden förnyas (t.ex. hår, slemhinnor, blodbildande benmärg och immunförvarsceller), desto tydligare blir biverkningarna.
Immunologiska läkemedel mot cancer är läkemedel som administreras intravenöst och som påverkar kroppens försvarssystem. Dessa läkemedel ska effektivisera försvarscellernas funktion och avslöja cancerceller så att försvarscellerna kan identifieras. Detta är inte bara en läkemedelsbehandling som riktar sig mot cancerceller, utan effekter kan också uppstå som biverkningar i andra delar av kroppen.
En del lungcancerpatienter har nytta av immunologisk läkemedelsbehandling, kanske till och med på lång sikt, men det finns ingen botande behandling. Immunologiska läkemedel biter dock inte på alla undertyper av lungcancer eller så är patienten inte lämplig för behandlingen. Immunologiska läkemedel mot cancer används antingen som enda läkemedel eller i kombination med cytostatika.
Hos en liten andel av patienterna, cirka 10–15 procent, har cancer utvecklats på grund av en känd genetisk defekt, det vill säga en mutation, vilket möjliggör så kallad precisionsläkemedelsbehandling. Dessa mutationer är vanligare vid lungcancer hos icke-rökare eller personer som rökt lite.
För närvarande känner man inte till behandlingar som permanent botar spridd lungcancer.